johannabjorkman

När vi träffar en man som är för "på" så blir vi kvävda, vi vill ha "andrum" vi vill "ha egen tid"..

När vi träffar en man som är för "off", är det enda vi vill är att "Han ska visa intresse" ..

---

När vi träffar en man som inte är självupptagen, egocentrisk eller rent av dum i huvudet utan ger oss komplimanger, visar respekt och ger oss kärlek så  "Är han för snäll"..

När vi träffar en man som är självupptagen, som inte visar oss någon respekt, ger noll komplimanger och som får oss att jaga som vargar så önskar vi "Att vi kunde träffa en snäll man någongång, som ger oss den uppskattning som vi förtjänar"..

---

När vi träffar en man som ger oss mycket tid  så undrar vi "Har han inga vänner?.."

När vi träffar en man som spenderar mycket tid med sina vänner tänker vi "Hans vänner är tydligen viktigare är mig"..

---

När vi träffar en man som anses lite töntig tänker vi.. "Det är inget drag i honom, jag känner mig överlägsen och det är avtändande"..

När vi träffar en man som är motsatsen tänker vi "Jag är så trött på att alla män ska leka badboys, jag vill träffa en mogen man"..

---

När vi träffar en man som har stort intresse för sex så tycker vi att han är för "Klänging.."

När vi träffar en man som inte ger oss tillräcklig fysisk bekräftelse så säger vi "Han tar aldrig i mig, jag börjar tröttna på att vi har sex så sällan.." (oavsett om vi tar egna intiativ eller inte)

---

När vi träffar en man som är för tillgänglig så är vi "inte redo för ett förhållande.."

När vi träffar en man som inte vill ha ett förhållande vill vi "träffa någon seriös.."

---

Har jag helt fel? För visst är det så! Otroligt synd, och jag tänker därför dela med mig av mammas visdomsord: