Att skynda långsamt
i mina djupa tankar igen, Satt och pratade med mamma förut om vart alla befinner sig i livet.. Min bästa vän är tvåbarns mamma och bor ihop med sin sambo i ett hus i Skived, jag bor i en etta på herrhagen och har minst 3 år av studier framför mig. Vår vänskap kommer visserligen inte förändras på grund av detta, även om det är stor skillnad på våra liv just nu.
Men under samtalet så fick jag ändå känslan av, att man alltid ska skynda så långsamt.. och för min del verkar det som att, hur ska jag kunna förklara, att allt hela tiden ska hända så långt i "framtiden" som möjligt, som att jag aldrig når upp till den åldern eller den perioden i livet då det är okej att ta stora steg. Trots att det alltid är ok att det sker runt om, trots ålder jobb eller livssituation. Varför ska min framtid alltid vara just framtid och aldrig nutid? När jag är klar med mina tre år så är jag 28 år, är det inte då livet händer som mest? varför ska allt hela tiden "ha sin gång" och den ska vara väl planerad. Jag kanske vill vara under 30 år när jag skaffar barn, jag kanske vill ta chanser i livet som jag inte har gjort förut trots att det finns saker jag borde ha i åtanke. Mitt liv händer nu, och inte sen. Jag kan inte hjälpa att känna irritation över att det skulle vara så annorlunda för mig mot alla andra.. Det finns inget som säger att jag inte kommer fullfölja mina redan lagda planer, bara för att man har en dröm och tanke om en snar framtid.
Kommentarer
Postat av: Regina
ja du gumman, jag kan inte annat än att hålla med dig, känns som du skriver om mig, känner exakt likadant, så ensam är du inte om att känna eller tänka så.. Puss o kram
Trackback
