johannabjorkman

Ibland känns det som mitt huvud ska börja koka, av allt som jag väljer att trycka in. Allt som SKA göras, BORDE göras och VILL göras. Allt som ska ordnas, som ska bli till det bättre, ETC. Det går ett par dagar, då tycker jag det känns lite kul att planera saker, eller kul och kul jag har ordning på allt iallafall. Sen går det till en överdrift, och jag blir bara arg, irriterad och frusterad över att jag vill att saker ska hända NU, och att blir grinig över saker som kommer ivägen. Ska det vara så svårt att få allt att gå ihop undrar jag? Stör mig på min hyra som enligt min mening är sjukt hög, den är inte ens värd den summan och jag stör mig mest på allt i den för tillfället.. Stör mig på att det hinner bli disk ungefär samtidigt som jag diskar, stör mig på att jag får leta i en timme efter matchande strumpor för att jag hatar att tvätta och för att vår tvättstuga är vidrig. Jag stör mig på alla böcker som ska läsas, tentan som ska skrivas som jag verkligen inte har någon motivation till. Stör mig på allt som hela tiden ska göras här hemma, för det är alltid något som ska köpas eller fixas eller städas. Stör mig på allt åkande till skolan etc när jag inte har köpt ett busskort ännu, stör mig på att den här dagen är över och jag har egentligen bara lagat mat och druckit kaffe istället för att pluggat. Stör mig på att jag inte kunnat träna pga att jag blev sjuk, nu är jag dock frisk anser jag själv och ska träna imorgon men ÄNDÅ. STÖR mig på pengar som ska vara blockeringen, eller vägen till allt i livet.. Stör mig på alla måsten, stör mig på mig själv och mina egna krav på mig själv. Jag stör mig på att aldrig bli helt nöjd eller tillfredställd eftersom det alltid dyker upp något nytt.  Det är med andra ord inte mycket som inte stör mig som en finne i röven just nu. Sen måste jag få säga att det är lite lätt irriterande att vara så jävla störd på allt också!