johannabjorkman

Har inte varit så aktiv på ett par dagar, under veckan har det varit fullt upp i skolan och nu i helgen har jag bara vilat.

 

I Fredags var jag på vårdcentralen och tog nya prover, hade haft feber och mått riktigt dåligt några dagar under veckan men kände mig ändå ganska kry på fredagen. Efter skolan på eftermiddagen ringer dock min läkare och säger att mitt levervärde fortfarande stiger och nu var nivån "farligt hög". Hon skickade en remiss till akutkirurgen med en gång, och jag ringde efter mamma som körde in mig. Min läkare sa att dom förmodligen skulle skriva in mig tills dom hittar orsaken, och att jag skulle sjukskriva mig från jobbet under helgen. Sagt och gjort, men en klump i magen åkte vi in till akuten där jag fick lämna fler prover plus en snabb undersökning (blodtryck, temp) . Sedan satt vi där, i ca 2 timmar innan någon kom i rummet igen. På den tiden hinner man ju tänka på allt möjligt, ska jag opereras? hur länge kommer jag behöva stanna här? hur allvarligt är det? är jag jätte sjuk? och hur mycket kommer jag missa i skolan? jag har knappt tid att missa en föreläsning. När sköterskan kom in och hämtade mitt urinprov sa hon "Har du lämnat urinprov?" jag svarar "Ja det var en timme sen, det är nog kallt nu dock" Haha, bra svar. Det kommer tillslut in en läkare som jag vid första handslaget inte tyckte om, jag gillar inte hetsiga och stressade läkare. Men vad kan man förvänta sig på en akut, egentligen. Han undersökte mig, och uteslöt operation till min lättnad. Så till resultatet, mitt levervärde var högt - men inte farligt högt. Mycket förvirrande, han förstod inte varför hon uttryckt sig på det sättet som faktiskt skrämde livet ur mig och alla runt om mig. Mina andra prover visade bra, även infektionsprovet som på måndagen veckan innan var förhöjt. Han trodde att detta var en efterdyning av infektionen (magkatarren) som jag haft, det är tydligen levern som tar mest stryk och där kan man även se infektionen hålla sig kvar längst eller vad man ska säga. Med andra ord har jag haft en ganska rejäl magkatarr, som jag hälften av tiden fått rida ut utan läkemedel. Det dröjde över en vecka innan jag fick mediciner utskrivna, med order att fortsätta med medicinerna och vila så fick jag åka hem. Rätt skärrad, samtidigt lättad. Nu ska jag alltså fortsätta att äta medicinerna, för att sedan ta nya prover om två veckor som enligt honom borde vara normala då. OM inte, så ska det ske en uppfölning därifrån som enligt honom skulle betyda en undersökning på mag- tarm på sjukhuset. Jag har redan planerat att få en remiss dit pga min IBS för att få den saken ordentligt utredd, väldigt osmakligt att få en kamera inkörd i munnen och ner i magen men hellre det.

 

Det var den lilla historien, jag fortsätter äta efter min nya kost. Jag är nog lite för medveten om vad jag äter dock, är så rädd för att det ska komma tillbaka. Den här veckan tänker jag träna, jag ska iallafall göra ett försök och se hur kroppen reagerar. Är fortfarande lite hänging och kan få som små "feberattacker" men jag måste få komma igång, idag ska jag in till stan och plugga med Nathalie, sedan hem och fortsätta med ytterligare en uppgift - posttraumatisk stress syndrom.