johannabjorkman

I början när jag blev sjuk hade jag aldrig några tankar eller planer på att dela med mig genom min blogg, för er som har följt mig vet att jag slutade skriva under en lång tid. Det kändes alldeles för utelämnande och vad kunde jag annars skriva om? Det hände inget annat i mitt liv än just DET. Dock har jag märkt att jag mår bättre av att få skriva av mig, givetvis öppnar jag mig inte som en bok och det finns det ingen anledning att göra. Det är inte bara att bli sjuk och sen bli frisk, återhämtningen där i mellan kan jag säga är minst lika tuff. De dagar man mår sämre eller perioder där medicin byts ut/ställs in är som återfall, inte ett steg tillbaka utan snarare 100. Visst att man har med sig att det inte varar för evigt, men när dom perioderna blir smärtsamt långa börjar man sakta men säkert börja tvivla på att det ska gå över, även om det gjort det förut. Man är inte bara trött i huvudet utan även i kroppen, jag kan t om få feber när jag mår som sämst för att min kropp arbetar så. Kan tycka det är bra, för då kommer "skiten ut" på ett sätt. Dom dagarna när inget hjälper, inga säkerhetsåtergärder fungerar då känns det jobbigt. Jag kom på mig själv idag att jag blivit en riktigt virrpanna, jag får som små blackouts! På stranden i Spanien frågade jag vart min handduk var, jag kunde inte förstå vart den tagit vägen. Victor tittar på mig och säger att den sitter på mitt huvud, haha! Sånt kan väl hända alla, idag lämnade jag nycklarna i dörren och sprang runt och letade efter dom innan jobbet, till sist anade jag nästan att jag glömt dom i dörren och visst där satt dom! Här på jobbet glömmer jag priser och blandar ihop produkter, känner mig bara allmänt snurrig! Det är en riktigt obekväm känsla, att inte riktigt vara med i huvudet. Har börjat fundera på om det är en biverkning av medicinen, kanske jag bör äta mindre än vad jag gör. Jag är ingen läkare så egentligen inte idé att spekulera utan jag får snällt vänta på mitt uppföljningsmöte, måste bara komma ihåg att ringa och byta läkare innan det är dags!!

 

Alex hoppade inte några timmar för mig idag, det var riktigt skönt att få sova ut ordentligt imorse eftersom febern kom tillbaka igår ikväll. Kroppen har kännts väldigt matt och jag kände att det var dags att lyssna den, hellre att gå minus några timmar än att stå på jobbet och bli sämre. Så nu jobbar jag bara några timmar innan stängning, kändes lagom eftersom jag ska jobba i helgen. Tänkte visa er en bild från bröllopet, längtar tills alla bilder är klara som fotografen tog. Smink och hår av mig, dock syns det inte jätte bra på denna här bilden. 

 

 

 

20130710