johannabjorkman

Det är det som min tenta delvis utgår ifrån, vi ska sätta oss in i brukarens situation och redogöra för problem som kan uppstå inom myndigheter och organisationer, stigma är också en del. Jag kom på mig själv att besvara en fråga så fingrarna glödde, eftersom jag skrev ur mitt eget perspektiv och vad jag har mött för brister inom psykiatrin. Brukaren inom psykiatrin blir stigmatiserade genom att den psykiatriska vården inte tilldelas tillräckliga resurser, detta gör den inte lika tillgänglig för akut hjälp som den vanliga vården. Hur kan det fortfarande få vara så? Jag förstår att en patient med pågående hjärtinfarkt är av högsta prioritet, likaväl som andra livshotande tillstånd. Men om jag kommer på akuten och har brutit fingret får jag förmodligen snabbare vård än om jag söker hjälp på akutpsyk. På akuten kan de skicka hem dig med ett gipsat finger, på akutpsyk skickar dom hem dig lika snabbt med ett recept mediciner, som om det vore lösningen på problemet? Det är allt för sällan det faktiskt skrivs en vidare remiss för utredning och bedömning. Mediciner kan vara till en stor hjälp, det har jag egen erfarenhet av men det krävs återgärder likaväl som man gipsar ett brutet finger så behöver något lagas och inte endast botas tillfälligt med smärtstillande, förstår ni hur jag tänker?

 

Tänk om man skulle slungas runt bland olika läkare på sjukhuset, där ingen visste mer än den andra eller hade en annan uppfattning om vad som ska göras än den förgående läkaren. Eller ännu värre, du ska dit och göra en avgörande undersökning och läkaren har slutat, det finns heller ingen ersättare. Likaväl behöver man uppföljning på medicin, jag vet inte hur många blodprov jag har fått lämna i och med att jag hade en inflammation i magen. Inom psykiatrin får du ringa och tjata om att bli kallad för uppföljning, i värsta fall står du på fel medicin eller fel dos alldeles för länge. Dom håller människors liv i sina händer, det bör behandlas med respekt och likvärdig försiktighet. Man ska heller inte behöva argumentera och be på sina bara knän om hjälp, som om dom satt på makten över ditt liv.