220513
Igår fick jag en mycket välkommen fråga och glädjande besked, mina bedömningssamtal är nu slut och igår var sista med min pyskolog Emma. Det var alltså dags att välja och disskutera fram en passande intervention.. Har både sett fram emot det och fasat för det eftersom jag är noga med att hamna rätt, det ska kännas bra med personen jag öppnar mitt liv för, och i och med att man byter psykolog får man även börja om från början trots att "allt" står i min journal. Efter jag förtydligat mina önskemål fick jag frågan "Skulle du kunna tänka dig att gå hos mig?" jag jublande inombords, det är klart att jag vill! jag blev glad för att jag får stanna hos henne och slippa stå på väntelistan, slippa ta allt igen. Men också för att hon kände att hon kunde ta sig ann mig, mina problem och min livssituation. Det ger en känsla av hopp, och förväntan. Hon anser mig inte omöjlig, det gör mycket för någon som jag!
Ni kanske undrar hur jag helt plötsligt kan vara så öppen med allt, sanningen är att det är jag inte, jag har bara besämt mig för att dela med mig av det jag går i genom och samtidigt få skriva av mig. Som jag tidigare nämnt så skäms jag inte över något, dock står jag inte med en flagga och viftar om hur jag mår heller. Genom att dela med sig och vara relativt öppen gör man ämnet psykisk ohälsa mindre tabulagt och mindre stigmatiserat, hur absurt det än låter så är det ändå inom detta område jag utbildar mig. På både gott och ont, måste jag säga.
Jag är tacksam för att läkaren jag fick träffa var såpass tillmötesgående, det är många inom psykiatrin som motsätter sig ens önskemål, och tror sig veta bättre än du själv. Läkare säger emot varandra, remisser försvinner och läkemedel skrivs ut utan uppföljning. Jag är återigen glad över att jag har orkat argumentera och ta tag i saker själv, annars hade jag förmodligen varit en av dom som faller mellan stolarna. Jag och läkaren fick en bra kontakt och jag var nöjd med beslutet som togs angående mediciner. Allt har funkat bra hittils, det enda som är riktigt jobbigt är att jag ständigt kokar, är svettig och varm även om det är kallt runt om mig.. Igår sköljde jag händerna och handlederna i iskallt vatten säkert 5 ggr under dagen för att kyla av mig. Förhoppningsvis är det övergående biverkningar.. I skrivande stund fastnar typ fingrarna i tangentbordet, haha! dags att kyla av sig!
Kommentarer
Trackback
