johannabjorkman

Dagar som dessa är jag så glad att jag valde mitt kommande yrke, när vården inte fungerar och man får bevis på det om och om igen. Man ska utgå från att alla gör sitt bästa i alla organisationer för att undvika konflikter har vi fått lära oss, men psykiatrin i Karlstad lär vara ett undantag. Där bör man istället alltid visa framfötterna, ringa samtal för att få uppgifter bekräftade, skynda på, fråga och argumentera. Idag ringde jag för att fråga vart mitt kommande möte tagit vägen med läkaren, fick då höra att hon har slutat. Slutat? okej och vart tog jag och alla andra patienter vägen då kan man undra, inget brev eller samtal om att hon skulle sluta och bli ersatt. Just för att hon inte blev ersatt! Hade jag inte ringt hade jag fått vänta för evigt förmodligen och blivit helt utan medicin. Som tur var finns det guldkorn även inom psykiatrin som gör det bästa av saken, det har därför ordnat sig på ett bra sätt. MEN, hur går det för de som inte har orken att använda armbågarna? Kontakter uteblir, mediciner tar slut, och ingen ser till att det blir någon uppföljning. Det är verkligen SKRÄMMANDE att det får gå till så.. Som tur är har jag under hela tiden haft talets gåva och har kunnat tagit mig framåt med hjälp av min egen motivation.