johannabjorkman

Nu har vi ÄNTLIGEN fått ett utflyttningsdatum, kommer i slutet av månaden lämna Herrhagen för Romstad. Har aldrig bott på den stadsdelen, jag har visserligen bott på Herrhagen 25 av 26 år haha! Det är tid att gå vidare. Vi kommer flytta till ett flerfamiljshus så vi får egen ingång och två balkonger åt vardera håll, den ena är stor och den andra är vid ingången. Har redan planer för hur jag vill ha det! Kommer kunna köpa en större balkongmöbel, har tänkt mig en soffa och två fotöljer och ett bord och på framsidan två enkla stolar och ett litet runt bord plus en del krukor och lyktor! Ska bli kul att få köpa nytt, tillsammans. Mycket av det som vi har hemma nu har vi köpt på varsitt håll, innan vi flyttade ihop förutom de större sakerna som säng och kökskbord. Har tänkt mig en svart skänk (byrå) i hallen, alla möbler vi har är princip vita så jag vill ha något som riktigt bryter av! Det ska jag matcha med svarta sittdynor eller liknande till vårt vita köksbord.. Sedan måste jag kika på en bättre förvaring till mitt smink och mina penslar, har tänk att köpa två mindre vaser som jag kan ha penslarna och borstarna i sedan behövs en bättre förvaring till resten av sminket, allt ligger just nu i en nelly skolåda i badrummet och lite överallt haha! Jag vill ha bättre ordning på allt.

 

 

Just nu står jag på jobbet och ska snart stänga ner, ska hem till min bror och fira lilla alve som fyllde 2 år i Augusti, alla har varit på varsitt håll så det blir att fira både mig och honom idag. Känns som det var väldigt längesen jag fyllde dock.. imorgon är det dags för en ny arbetsvecka i Karlskoga, den där jävla bussen..

 

Ganska vanligt citat, men har en stor innebörd eller hur? Jag har snart fullföljt en av mina drömmar, och det är att gå en utbildning som gör att jag kan jobba med psykisk ohälsa. Jag har alltid vilja arbeta med och för personer som mår dåligt. Baserat på egna erfarenheter inom psykiatrin bland annat så känns det som ett bra val, som jag anser är viktigt i samhället. Hur psykiskt sjuka blir bemötta, vilken hjälp man får och hur man blir behandlad. Att inte fastna, att inte känna sig ensam, att anhöriga får det stöd de behöver. Att man får rätt medicin, rätt samtalskontakt, kontinuerlig kontakt med läkare och so on. Jag är utbildad beteendevetare i juni, inom psykologi eller som Vård och Stödsamordnare som det också kallas. Det är inget val jag ångrar, jag kommer ha nytta av utbildningen hela mitt liv.

 

Dock har jag som många andra fler drömmar, drömmar som man känner att man måste uppfylla. Jag vill inte nöja mig när jag vet att jag kan utvecklas inom fler områden. Jag hade en tanke på att vidareutbilda mig inom KBT, för två år sedan. Den tanken är borta, jag är inte längre intresserad av behandlande arbete. Varför? Jo för att jag själv går genom det jag själv gör, jag har själv kontakt med psykiatrin och brukar vården. Självklart är det inget hinder om man känner att det är till sin fördel, men som jag känner; ska jag alltid röra mig inom det här området? även när man anser sig själv frisk framtiden? Att läka eller bli läkt, det är inte mitt drömyrke längre eftersom min egen situation har gjort mitt mätt på allt. "Man måste älska sig själv, innan man kan älska någon annan" är ett ganska passande uttryck som beskriver hur jag menar. Sen kommer det inte alltid vara såhär (peppar peppar) och jag kommer kanske efter några år vilja arbeta med det igen, känns mig redo och mogen för det. Det är en helt annan sak, men inget säger att jag måste göra det med en gång, eller någonsin egentligen. Det är visserligen inte min tanke, att lägga det helt bakom mig eftersom jag ändå har samma visioner som jag gick i utbildningen med. Jag har bestämt mig för att fullfölja en annan mycket stark dröm, kanske inte ger samma jobbmöjligheter men det är inte därför gör det heller. Jag vill utbilda mig till makeupartist, och så småningom hudteraput. Min dröm är ett jobba på en salong där vi är fler som jobbar med olika saker, en klassisk skönhetssalong skulle jag vilja säga! Frisörer, hudteraputer, nagelteknologer, makeup, massage eller vad man väljer att ta in. Det skulle vara jätte kul att faktiskt driva eget tillsammans med ett gång likasinnade, bli bokad på jobb, frilansa på olika event, modevisningar, plåtningar osv utöver jobbet på salongen. DET är min dröm, och har varit länge. I will follow my dreams!

Jag tänker inte stå där sen och ångra allt jag inte gjorde, livet är för kort.

 

 

 

Idag är en sån dag som jag bara skulle vilja ställa mig och SKRIKA allt vad jag kan! När motståndet är för hårt, när jag inte orkar. Blev såklart sjuk lagom tills jag kom hem, förmodligen streptokocker b eller c! Självklart inte den vanligaste som är a, nej för jag har opererat bort mina halsmandlar på grund av xxxxx antal streptokocker infektioner genom tiderna. SÅKLART! får pencillin, inte en vanlig pencillin som inte biter på mig utan en stark jävel som slår ut hela kroppen (får egentligen inte äta pencillin pga magen, den kan gå banans om jag har otur) men jag sket i det och åt ändå för att bli frisk fort, men nej då skalades varje viktig barriär bort som gör att jag fungerar, ett återfall på grund av att jag blev sjuk, så blir jag mer sjuk, så jag riskerar att bli sjuk igen när jag slutar med pencillinen. MEN DRA ÅT HELVETE VAD TRÖTT JAG BLIR! jag har bara lust att skrika, DRA ÅT HELVETE, HÅLL KÄFTEN, FÖRSVINN, RÖVHÅLSANSIKTE! IDIOTERS IDOTFAN, STICK, SCHAAAS! JÄVLA DRETLIV!!

 

Hahahahahaha :D

 

 

 

men annars är allt helt ok, gröna ängar och blåa hav.