johannabjorkman

Ganska vanligt citat, men har en stor innebörd eller hur? Jag har snart fullföljt en av mina drömmar, och det är att gå en utbildning som gör att jag kan jobba med psykisk ohälsa. Jag har alltid vilja arbeta med och för personer som mår dåligt. Baserat på egna erfarenheter inom psykiatrin bland annat så känns det som ett bra val, som jag anser är viktigt i samhället. Hur psykiskt sjuka blir bemötta, vilken hjälp man får och hur man blir behandlad. Att inte fastna, att inte känna sig ensam, att anhöriga får det stöd de behöver. Att man får rätt medicin, rätt samtalskontakt, kontinuerlig kontakt med läkare och so on. Jag är utbildad beteendevetare i juni, inom psykologi eller som Vård och Stödsamordnare som det också kallas. Det är inget val jag ångrar, jag kommer ha nytta av utbildningen hela mitt liv.

 

Dock har jag som många andra fler drömmar, drömmar som man känner att man måste uppfylla. Jag vill inte nöja mig när jag vet att jag kan utvecklas inom fler områden. Jag hade en tanke på att vidareutbilda mig inom KBT, för två år sedan. Den tanken är borta, jag är inte längre intresserad av behandlande arbete. Varför? Jo för att jag själv går genom det jag själv gör, jag har själv kontakt med psykiatrin och brukar vården. Självklart är det inget hinder om man känner att det är till sin fördel, men som jag känner; ska jag alltid röra mig inom det här området? även när man anser sig själv frisk framtiden? Att läka eller bli läkt, det är inte mitt drömyrke längre eftersom min egen situation har gjort mitt mätt på allt. "Man måste älska sig själv, innan man kan älska någon annan" är ett ganska passande uttryck som beskriver hur jag menar. Sen kommer det inte alltid vara såhär (peppar peppar) och jag kommer kanske efter några år vilja arbeta med det igen, känns mig redo och mogen för det. Det är en helt annan sak, men inget säger att jag måste göra det med en gång, eller någonsin egentligen. Det är visserligen inte min tanke, att lägga det helt bakom mig eftersom jag ändå har samma visioner som jag gick i utbildningen med. Jag har bestämt mig för att fullfölja en annan mycket stark dröm, kanske inte ger samma jobbmöjligheter men det är inte därför gör det heller. Jag vill utbilda mig till makeupartist, och så småningom hudteraput. Min dröm är ett jobba på en salong där vi är fler som jobbar med olika saker, en klassisk skönhetssalong skulle jag vilja säga! Frisörer, hudteraputer, nagelteknologer, makeup, massage eller vad man väljer att ta in. Det skulle vara jätte kul att faktiskt driva eget tillsammans med ett gång likasinnade, bli bokad på jobb, frilansa på olika event, modevisningar, plåtningar osv utöver jobbet på salongen. DET är min dröm, och har varit länge. I will follow my dreams!

Jag tänker inte stå där sen och ångra allt jag inte gjorde, livet är för kort.