johannabjorkman

Glad midsommar på er! kvällen kommer spenderas tillsammans med vänner, god mat och rosévin! Jag har som sagt inte druckit vin sedan nyårsafton och känner mig väl lite orolig för det men jag behöver utsätta mig för mina rädslor för att få bevisat att det inte är så farligt. Öl har jag druckit men måttligt, blev bakfull på två starköl så jag vet att jag inte ska dricka mycket.

 

Midsommar redan, nu är det snart 7 månader sen jag blev dålig, eller vad fan sen jag blev sjuk. Månaderna har bara svischat förbi, samtidigt känns det som den längsta våren någonsin. Har inte mycket minne av februari och mars, dom är mest suddiga och det är väl lika bra det. Jag är iallafall oerhört tacksam att jag idag mår bättre, det trodde jag aldrig när jag mådde som sämst. Det är verkligen en speciell känsla att tappa motivationen till livet, när man inte tror att något kommer förändras utan att man är dömd till att fastna där, man känner sig berövad på livet ungefär som om man i samma minut skulle dö. Jag önskar inte någon den känslan, jag kan än idag sätta mig in i den känslan men den är inte verklig idag. Jag är tacksam för att jag lyckades hitta rätt mediciner med enbart ett byte, och jag är tacksam för att jag orkade argumentera för min sak, att jag inte gav upp. Jag mår än idag inte helt bra, men jag är på bättringsvägen och har börjat planera för framtiden och det med glädje, eftersom jag nu vet att det bara kommer kunna bli bättre mot vad det har varit, jag har vågat tro på en framtid igen vilken är livsviktigt för att man ska orka med de sämre dagarna som fortfarande kommer och går. Jag är även jätte tacksam för att jag hamnat hos en bra psykolog som pratar samma språk som mig, det är verkligen nyttigt att "lyssna på sig själv" ur ett annat perspektiv även om det innebär tårar eller gaprskratt för att allt låter så knäppt, men inget är egentligen konstigare än det andra utan bara annorlunda. Jag är idag väldigt ödmjuk inför andra och deras upplevelser, jag tycker liksom inget är konstigt längre eftersom jag vet hur lätt det var att bli "konstig" själv. Mina förhoppningar idag är att jag en dag kommer kunna känna mig helt återhämtad, eller helt frisk igen. Just nu är jag mitt i min behandling och återhämtning vilket såklart innebär både toppar och dalar, det kommer vara en fantastisk känsla den dagen jag står helt utan de rädslor jag har idag, när jag är helt fri från min depression. Det är livskvalitén för mig, att känna att man har kontrollen över sitt liv. Det allra viktigast har jag märkt är ett fungerande nätverk, vänner, familj och rätt vård som stöttar en. Ensam är stark gäller definitivt inte här, hade jag inte haft mina nära och mina närmaste vänner hade jag med stor sannolikhet inte orkat be om eller ta emot hjälp.