Söndag

Hej på er! När klockan slår 16 har jag avklarat första jobbhelgen på länge, känns bra! Har gått över förväntat även om yrseln har suttit i, mycket trevliga kunder vilket såklart gör dagarna så mycket bättre. Såhär ser jag ut idag, fann ett läppstift från Isadoras nya kollektion paradox, tror jag det var iallafall!  Nr 155 i färgen "zinfandel" och ovanpå har jag ett ljus puder för att det ska bli matt, men även snyggt utan! det är rödlila men går mest åt det lila hållet, tycker det är riktigt snyggt så passade på att använda det nu under helgen. Kostade runt 129:- tror jag. Som bas idag har jag Garniers BB-cream och ett kompakt puder över samt lite concealer från clinique under ögonen, positivt överaskad måste jag säga! den var väldigt smidigt att lägga på imorse till skillnad från vanlig foundation som man måste arbeta lite mer med. 99:- fick jag ge för den och använder färgen light/fair för känslig hud utan parfym vilket är bra för er som brukar reagera på det.

 

 

 


Bitter

Ja, jag tänker klaga. Jag vill SÅ gärna att livet ska bli till det normala igen nu, eller snarare att vardagen ska bli normal igen. Känns som allt är upp och ner, kroppen är inte sig lik, jag är inte mig lik. Jag är trött och orkeslös och känner mig bitter över allt. Jag har svårt att se det mysiga, eller roliga i saker.. Passande när jag precis gjort två tentor i psykiska sjukdomar haha! Det är något bra visserligen och som jag känner mig stolt över - jag har skrivit båda tentorna och är nu i kapp så länge jag får godkänt på båda! Men annars, livet suger förtillfället så enkelt är det. Jag är inte frisk nog att träna, jag får inte röka, jag känner mig som 100år gammal i kroppen. Vill känna mig pigg och glad, jag behöver energi och motivation! Jag vill kunna gå ut på balkongen och ta en cigarett, jag vill få "tillåtelse" till det utan att det gör mig sämre. Jag menar, ett glas vin utan en cigarett är som att duscha utan vatten - helt jävla värdelöst! haha, fan för cigaretter. Vad patetiskt låter det inte?! " det kunde varit värre.." Ja jag vet, men såhär är det för MIG. Kommer förmodligen snusa sönder mitt tandkött inom kort, missbruka snus tills tänderna ramlar ut! Vad härligt! Nej, jag behöver bättre tider. Jag behöver mig själv!  
Har inga nya bilder på lager så slänger in en gammal!


Min värld

 
Det är underbart att skriva hemtenta och känna sig såhär yr, jävla yrsel! En dag kommer jag vinna över dig, besegra dig, förinta dig din jävel!

Mer inspiration

Har varit utan smink i över två veckor nu, lätt att känna sig grå och sliten när man är/varit sjuk. Har inte någon som helst ork att fixa med smink just nu men blir som vanligt inspirerad av Linda, denna makeupen är fantastiskt fin och påminner om den förra jag visade, så snyggt med röd/lila läppar! Bild lånad från lindahallberg.se


En vecka idag.

1 vecka sedan jag kom hem från sjukhuset idag, vet inte om det känns som längre eller kortare tid. Hur som helst har jag gått runt i en dimma känns det som. Har spenderat stora delar av helgen till att plugga inför salstentan som jag gjorde idag, är väldigt nöjd och glad för att jag tog mig dit och faktiskt skrev den. Nu hoppas jag det räcker hela dagen, hemtenta som ska in på fredag som fortfarande inte är påbörjad och sedan jobbar jag helgen.. Mjukstart vill jag inte direkt kalla det men jag hoppas det ska gå bra. Efter tentan blev jag upphämtad av mamma, tog en tur till ikea och köpte lampor och åt lunch. Var helt slut när jag kom hem, värre yrsel än någonsin och det kändes märkligt i kroppen så jag la mig och sov.. Mår fortfarande sådär konstigt och yrseln/illamåendet sitter i, jag orkar inte vara yr dygnet runt! Slutade med min antibiotika idag så hoppas det gör saken bättre. Nu varvar jag ner i soffan, nyss ätit mat och ska ladda inför skrivandet imorgon.


Uppmuntran

Fick en bild från Jonna idag som verkligen muntrade upp min dag, katten symboliserar mig och hunden Victor i vårt förhållande... Ibland.. klockrent! Jag fick mig ett gott skratt.


Ett begära förståelse.

När något händer i livet som gör att du tappar kontrollen så vill du att alla i din omgivning ska förstå dig, förstå hur du känner, vad du går genom. Man vill slippa att argumentera för vad som händer i din kropp, vad du tänker och varför. Det är lätt att vilja, vilja att alla andra ska förstå och ha förståelse för det. Det är svårare att förvänta sig det, eller begära det av andra. Dom kan vara där, lyssna och försöka sätta sig in i din situation men om dom inte själva har gått genom liknande situation är det svårt att ha full förståelse. Jag menar ibland har jag svårt att ens föreställa mig vad vissa går genom, då en gnutta av tanken räcker för att må illa.
 
När man är ensam om att gå genom en sak i livet, känner man sig även väldigt ensam med sina tankar också. Det spelar ingen roll hur många gånger jag upprepar en och samma sak, så kommer det aldrig att låta annorlunda i andras öron, det kommer aldrig bli en annan verklighet för mig. Även fast jag har druckit ett glas ur tillbringaren, så finns det fortfarande något kvar att dricka upp, något kvar att tänka på, känna inför, bearbeta. Sen händer det att jag häller upp ett glas, smuttar och sedan häller tillbaka för att det smakade för illa. Metoforer, jag älskar metaforer. Jag har det inte värre än någon annan egentligen, jag har det värre än vad jag vill ha det, mår sämre än vad jag vill må, är mer sjuk än frisk precis så som jag inte vill ha det. Det är ingen annans uppgift att göra allt bra, det finns ingen som kan ta över problemet. Det kanske är det som är jobbigast, att det föreligger ett stort accepterande. Jag tänker, tänk om det hade varit värre? hur hade jag hanterat det då. Hur hade andra hanterat det, hur mycket ska jag kräva från andra, och vad ska jag förvänta mig. Att livet stannar även för alla andra? nej, det fortsätter precis som det gör för mig när det händer någon annan något. Jag satt på balkongen och drack vin, när någon annan hade en livskris. Jag skrattade när någon annan grät, så är det och så kommer det alltid se ut. Jag kanske inte är den personen som visar att jag alltid bryr mig, jag är återigen inte bättre än någon annan men samtidigt vill man skrika "sluta bry dig, om du egentligen inte vill eller har tid att bry dig på riktigt". Fråga inte frågor, om du inte har tid med svaret. Gör inget alls om du inte ska göra det fullt ut, det gynnar ingen. Alla tar sitt eget liv framför andras, det gör jag med. Det är därför jag tar mig rätten att må dåligt utan att höra av mig, inte dela med mig av varje del som händer inombords även om jag vet att min omgivning vill veta och finnas vid min sida. Dock har jag märkt att jag har genuina vänner, som inte bara lyssnat utan hjälpt mig att komma framåt, det är jag tacksam för. Jag har mina klasskamrater att tacka om jag klarar tentan på onsdag!
 
Jag tittar ut genom fönstret, det är soligt härligt höstväder, blir förbannad över att jag inte kan ta del av det fullt ut. Samtidigt blir jag lika arg över att jag inte går ut, och gör något åt saken. Jag orkar inte, har egentligen inte tid. Men jag har tid att sitta här, skriva om hur mycket jag vill gå ut. Det finns egentligen inget som stoppar mig, än mig själv.
 
Skulle helst vilja att en läkare klev in genom dörren och sa, "okej Johanna, det räcker nu. Du var inte rätt person att göra sjuk. Om en timme är yrslen borta, du behöver inte bry dig om något mer nu för du är frisk, gå ut och njut av solen, ta med dig en kaffekopp. och föresten, här har du ett nytt cigarettpaket, jag vet att du slängde ditt".
 

Måndag

Ny vecka redan, inte kännt av att det varit helg faktiskt. Har försökt få in en del pluggtimmar, var varit tufft med tanke på att jag var/är så yr hela tiden men det har ändå gått bra tycker jag.. Tack vare fina klasskamrater måste jag få säga. Har precis ätit frukost bestående av omelett, det ekar i kylskåpet! Ska snart sätta igång med dagens pluggande, tänkte börja på hemtentan och sen fokusera på salstentan.. Jag önskar jag hade en städerska hemma just nu, det ser ut som fan. Skulle jag göra ett storstäd kan jag glömma att det finns krafter kvar till att plugga! Måste diskas, dammsugas, vikas tvätt osv men jag orkar inte! Är väl det sista "problemet" men det känns så mycket bättre om det är rent runt omkring en, måste även handla mat som sagt.. Nej, en sak i taget.


Matnoja.

Detta har blivit lite av en ventilationsblogg just nu, eftersom jag för tillfället inte kan få några enkla och raka svar så kan jag lika gärna försöka låta bli att "belasta" min omgivning med ständiga frågor och klag.. Har matnoja, vad kan jag äta/inte äta? Det finns inga direkta kostråd utan man får prova sig fram.. Men jag är nästan rädd för att äta och tänker noga genom vad jag stoppar i mig, "vass mat" existerar det ens? Knäckebröd är det första jag tänker på, hård mat med andra ord.. Det törs jag verkligen inte äta även om jag älskar det. Mjukt bröd - ja, grovt bröd - nej, stark mat - nej.. Var det där för mycket kryddor? Kolsyra? Tänker "frätande effekt".. Och just nu har jag ätit hemmagjorda biffar med LÖK, som blev lite understekt.. Starkt? Det var ju faktiskt rödlök i salladen också..!? Oliverna smakar konstigt, nej då går dom inte att äta kanske är något gamla. Ägg, nej det är svårtsmält. Godis? Kanske är för "segt" för magen det.. Jucie, för surt? Skippar apelsinjuice iallafall.. Kaffe, inte mer än någon kopp, det är ju starkt och framkallar cigarettbehovet! Gröt, för mycket fibrer.. Det åt jag mycket innan jag blev dålig. Soppa - aldrig mer så länge det inte är egengjord grönsakssoppa men då kanske kålrötterna är för svårsmälta? Mos, ja det funkar, pasta - kanske. Det finns liksom ingen ände på det. Victor frågar eftersom det är fredag "är du sugen på något?" Ja, men det kanske inte är värt att unna sig. Avacado känns bra, men kan ju inte leva på mos och avacado. Vi får väl se vad som händer av löken.. 3..2..1 eller kanske inte. Grädden på allt är att jag fick kallelsen till specialist idag på mag och tarm, i slutet av NOVEMBER?!?? om jag får beskedet om att jag aldrig blir frisk så kan jag inte under några omständigheter vänta SÅ länge innan någon fyller mina luckor! Aldrig.


Torsdag

Hej på er, ligger i soffan med tidernas yrsel. Känner mig nästan full i mellanåt.. Vad det beror på vet jag inte men på sjukhuset sa dom att det kunde vara pga att mitt blodtryck pendlade mellan högt och lågt. Är som värst när jag är uppe och går och trivs bättre med att ligga ned.. En vecka idag som rökfri, eloge till mig själv även om det fortfarande är ruskigt jobbigt att inte kunna gå ut på balkongen och "varva ner" med en cigarett, klart det minsta problemet i jämförelse med allt annat men ändå en stor del för mig som rökt varje dag i 11 år. Inget känns speciellt mycket bättre idag, allt snurrar i huvudet. Accepterande, bearbetande, problemlösande, försöker få ordning på överflödet. Min jobbhelg egentligen i helgen men orkar inte, min kropp behöver vila men samtidigt måste jag läsa inför salstentan, börja på hemtentan, göra en metoduppgift. Har bokat upp hela helgen med studier, jag måste helt enkelt. Att jag ska behöva vänta nästan två veckor på samtal ang mina provresultat är olidligt, jag vill veta till 100% NU. Jag hoppas på bättre besked, förbereder mig på det värsta samtidigt. - Nej jag är inte dödssjuk, jag inväntar inte några livshotande resultat men dom är avgörande för hur min framtid kommer se ut. Sedan är det just det, framtiden med denna sjukdom går inte att förutse heller utan det är skillnad från fall till fall, vem är jag? Det är så många frågor, man är orolig för ovissheten. Allt är en enda röra, samtidigt så förväntas man vara glad för att man är hemma och utskriven, glad gör att äntligen få svar.. Men nej, jag är inte det. Jag skulle snarare vilja spola tillbaka tiden, och sedan hoppa över den här delen. Jag vill glömma hela sjukhusbesöket, allt. Privat inlägg, men så ser det ut just nu i mitt liv.


Hemma

Tack för för alla krya sms, många frågor från alla håll - det märks att ni bryr er i min omgivning. Det gör mig varm, även om jag inte haft ork nog alla gånger att ge svar. Det har varit omtumlande dagar, många känslor, varit väldigt dålig och trött samtidigt.. Trots fina sköterskor, besök och pepp från många håll så har det varit en väldigt jobbig och påfrestande tid med allt som hela tiden hänt, nya prover, undersökningar, mediciner, dropp, antibiotika. Man fick tillslut en viss rutin på allt. Jag ger verkligen en eloge till dom som ligger på sjukhus längre än så. Nu är jag hemma igen, mår bättre men behöver tid att återhämta mig och anpassa mig efter allt som är och komma skall. Det är lika jobbigt nu som då, fast på ett annat sätt. Det är mycket jag måste komma ikapp med nu i skolan, så gott jag kan iallafall då mycket tid redan har passerat, nästa vecka har jag två tentor som jag förhoppningsvis tar mig genom ändå, ska försöka ta tillbaka kontrollen på något sätt. Tack igen till er som brytt er och tänkt på mig! v

 


Ingen mer vårdcentral.

Drar inte alla över en kam, men herrhagens vårdcentral är verkligen värdelös, dom besitter ingen kunskap när det kommer till att hantera männsikor, ännu mindre sitt jobb att ta reda på orsaker. Dom tror, tänker, och skickar vidare. Ännu värre att dom utesluter saker som inte ska uteslutas utan utredas - tas på allvar. Jag har satt min sista fot där så länge det inte handlar om öroninflammation eller liknande som ALLA läkare kan se, men problem som detta never again. Efter den här "härvan" är över så tänker jag byta vårdcentral, inkompetenta människor. Det var dagens släpp, haha! Har spenderar stor del av dagen på sjukhuset, återigen på kirurgakuten. Tagit så mycket blodprover nu så jag vet inte, idag fick jag t om "dropp" som i slutändan aldrig användes. Nya prover (!!) imorgon följt av undersökningar.. Fan för det här, jag är så bitter nu! Vill bara må bra, inte ha ont, få tillbaka min energi. Just nu är jag bara trött trött trött, kramper kramper kramper. Min vardag just nu, fr om imorgon ska det vända. Självklart hoppas jag på att bli bättre tills imorgon, men har slutat hoppas på "över natten" mirakel. Trodde allt var bra i fredags, det höll i två dagar! Inte speciellt trevligt inlägg, men så ser det ut just nu. Godnatt alla!


När sötsuget kommer..

Idag fixade vi till en enkel men supergod efterrätt här hemma, funkar riktigt bra mot sötsug också istället för godis etc. Hur som helst, vi gjorde en fruktsallad bestående av; mango, nektarin, kiwi och vindruvor. Till det vanilj yougurt och kokos över! Även perfekt att ta med som mellanmål. Satt fint efter en dag fullt med plugg, har fått mycket gjort - känns bra. Nu ska jag snart krypa ner då min mage krånglat hela dagen, kramper och obehag.. ZzZz så trött på att ha ont! Ny dag imorgon, börjar tidigt så ska upp strax innan 07. Godnatt!


Karusellen rullade på igen.

Har inte varit så aktiv på ett par dagar, under veckan har det varit fullt upp i skolan och nu i helgen har jag bara vilat.
 
I Fredags var jag på vårdcentralen och tog nya prover, hade haft feber och mått riktigt dåligt några dagar under veckan men kände mig ändå ganska kry på fredagen. Efter skolan på eftermiddagen ringer dock min läkare och säger att mitt levervärde fortfarande stiger och nu var nivån "farligt hög". Hon skickade en remiss till akutkirurgen med en gång, och jag ringde efter mamma som körde in mig. Min läkare sa att dom förmodligen skulle skriva in mig tills dom hittar orsaken, och att jag skulle sjukskriva mig från jobbet under helgen. Sagt och gjort, men en klump i magen åkte vi in till akuten där jag fick lämna fler prover plus en snabb undersökning (blodtryck, temp) . Sedan satt vi där, i ca 2 timmar innan någon kom i rummet igen. På den tiden hinner man ju tänka på allt möjligt, ska jag opereras? hur länge kommer jag behöva stanna här? hur allvarligt är det? är jag jätte sjuk? och hur mycket kommer jag missa i skolan? jag har knappt tid att missa en föreläsning. När sköterskan kom in och hämtade mitt urinprov sa hon "Har du lämnat urinprov?" jag svarar "Ja det var en timme sen, det är nog kallt nu dock" Haha, bra svar. Det kommer tillslut in en läkare som jag vid första handslaget inte tyckte om, jag gillar inte hetsiga och stressade läkare. Men vad kan man förvänta sig på en akut, egentligen. Han undersökte mig, och uteslöt operation till min lättnad. Så till resultatet, mitt levervärde var högt - men inte farligt högt. Mycket förvirrande, han förstod inte varför hon uttryckt sig på det sättet som faktiskt skrämde livet ur mig och alla runt om mig. Mina andra prover visade bra, även infektionsprovet som på måndagen veckan innan var förhöjt. Han trodde att detta var en efterdyning av infektionen (magkatarren) som jag haft, det är tydligen levern som tar mest stryk och där kan man även se infektionen hålla sig kvar längst eller vad man ska säga. Med andra ord har jag haft en ganska rejäl magkatarr, som jag hälften av tiden fått rida ut utan läkemedel. Det dröjde över en vecka innan jag fick mediciner utskrivna, med order att fortsätta med medicinerna och vila så fick jag åka hem. Rätt skärrad, samtidigt lättad. Nu ska jag alltså fortsätta att äta medicinerna, för att sedan ta nya prover om två veckor som enligt honom borde vara normala då. OM inte, så ska det ske en uppfölning därifrån som enligt honom skulle betyda en undersökning på mag- tarm på sjukhuset. Jag har redan planerat att få en remiss dit pga min IBS för att få den saken ordentligt utredd, väldigt osmakligt att få en kamera inkörd i munnen och ner i magen men hellre det.
 
Det var den lilla historien, jag fortsätter äta efter min nya kost. Jag är nog lite för medveten om vad jag äter dock, är så rädd för att det ska komma tillbaka. Den här veckan tänker jag träna, jag ska iallafall göra ett försök och se hur kroppen reagerar. Är fortfarande lite hänging och kan få som små "feberattacker" men jag måste få komma igång, idag ska jag in till stan och plugga med Nathalie, sedan hem och fortsätta med ytterligare en uppgift - posttraumatisk stress syndrom.
 
 

Köttfärsbiffar

Är riktigt nöjd över att jag lyckats lägga om mina matvanor såpass mycket som jag gjort, äter med andra ord oftare än förut. Frukost, (helst mellanmål som en banan) Lunch, mellanmål i form av en smörgås eller frukt. Middag, kvällsmat som oftast är något lätt och litet för att magen inte ska vara tom för många timmar under natten. Kunde gå måånga timmar mellan varje mål för bara några veckor sedan, idag skulle jag aldrig klara 10 tim utan mat - och det ska man heller inte göra. Detta var A och O för att hjälpa min mage att börja läka! Än är jag inte frisk, men jag hade varit ännu sämre idag om jag fortsatt som jag gjorde. Till middag idag gjorde jag köttfärsbiffar med fetaost, tog det jag hade hemma som var fetaost men smak av vitlök och örter. Jätte gott! Har inga mått utan det får man anpassa efter smak.

 

Köttfärs

1 Ägg

1 Gul lök

Salt

Peppar

Aromat

Grillkrydda, Jag använde CajP vitlök.

1 msk socker

Oatly matlagningsgrädde, ca 1 dl.

Djonsenap

 

 

Blanda ägg, senap, grädde och kryddor i en bunke. Tillsätt köttfärsen och blanda den med smeten, tillsätt därefter löken och sockret, till sist fetaosten. Rör runt så att allt blandat sig jämt med köttfärsen. Forma biffarna i handen och stek sedan på medelvärme ca 2-3 min på vardera sida. Ett tips, när sidorna på biffen börjar få färg så är det dags att vända. Till det hade jag hemmagjort potatismos, brunsås, lingonsylt och smörgåsgurka. Även gott med Keso :)


Inspiration

Älskar denna make-upen! Matta skuggor är så fina tillsammans, något jag kommer investera i under hösten. Färgen på läpparna är också hur snygg som helst, det är mycket rödlila nyanser som gäller nu tydligen. Kanske skulle testa vid ett bra tillfälle, kanske inget jag skulle ha till vardags men till jobbet eftersom jag jobbar i butik eller till fest! Bilden är lånad från lindahallberg.se!


Onsdag

Hej hej, "kampen" mot magen fortsätter och jag kan inte påstå att jag blivit bättre. Värken från magkatarren har mer eller mindre försvunnit, alltså i det området som det normalt vis sitter. Dock har det istället satt sig i hela magen och neråt, mår fortfarande illa, yrsel, feber, och mår egentligen som man brukar göra vid infektion. Dock har jag inte några nya svar på vad det beror på ännu, ska som sagt ta nya prover på fredag. Börjar tycka det är riktigt jobbigt och frustrerande, jag orkar ingenting och är ständigt trött. Jag orkar helt enkelt inte vara dålig längre.. Jag har tänkt på att be om att få ta proverna redan imorgon för att skynda på processen. Skulle vara skönt att få pencilin bara för att häva det värsta innan orsaken hittas, men det ska man inte räkna med att dom skriver ut heller. Ska jobba hela helgen och vill, eller kan inte må såhär kasst då.

På tal om andra, lite roligare saker för er del så har jag investerat i två nya rouger. Har samlat på mig ett gäng nyanser nu att variera mellan, den ena är den rougen jag pratade om från MUS och den andra är från HM i färgen "dazzling peach" , tycker den gav lagomt mycket färg. På sista bilden är det rougen som ser mest "orange" ut till vänster! Har även köpt på mig en vit kajal som det nog var flera år sedan jag använde, kan vara bra att ha när man ska upp tidigt och ögonen känns röda.


Lång dag

Har varit en lång dag, började med att ta prover och träffa läkare på vårdcentralen för magen. Har blivit bättre men fortfarande inte bra så dom tyckte det var dags att kolla upp det så det inte var något annat än just magkatarr.. Fick starkare mediciner utskrivna som jag nu ska äta i en månad respektive 14 dagar, sedan efter det vid behov. Så trist att alltid behöva stoppa i sig tabletter, det är något helt annat med pencilin då det bara är för stunden och oftast inte så länge. Men jag tackar inte nej till att bli bättre heller!
 
Några timmar efter jag varit där ringde läkaren upp mig och berättade att mina prover inte var speciellt bra trots allt, det visade för höga levervärden samt att infektionsprovet också var förhöjt. Med andra ord är det något som skadar eller har skadat min lever, och att jag har en infektion i kroppen. Ytterligare någon timme senare hade hon pratat med en specialist på sjukhuset som ville att jag skulle komma in till röntgen för ultraljud, för att utesluta infektioner i gallan och levern osv. Ska jag vara helt ärlig vet jag inte jätte mycket själv just nu, mer än att ultraljudet inte visade något specifikt som infektion. Jag ska tillbaka till vårdcentralen och ta nya prover på Fredag för att se om värdena har förändrats, om dom fortfarande är dåliga skickas jag förmodligen till mag och tarm på sjukhuset för vidare undersökningar. Dock hoppas jag att det är den "gamla" infektionen som nu börjar bli bra som syns på provet, vad det är som strular med levern vet jag inte än. Min egna tanke är att den kanske har blivit skadad av alla miljontals pencilinkurer jag har ätit under åren, jag har ju sedan 15 år tillbaka IBS och det förbättrar väl inte saken direkt även om det inte är orsaken.
 
Så där är jag nu, mitt i proverna och har fått kost och levnadsråd eller vad man ska säga. Jag har blivit duktig på att äta oftare, det känns bra! jag måste ta min stress på allvar, ta det lugnare, ta på mig mindre. Jag som trodde jag var gjord av stål, haha. Sen får vi väl se, jag håller tummarna för att proverna visar bättre resultat. Jävligt drygt att missa en väldigt viktig föreläsning då dom ska tas, men så får det helt enkelt vara.


Äntligen

Idag har jag äntligen fått tid hos läkare, dom ringde mig imorse och tyckte inte vi skulle vänta längre även om jag blivit bättre. Ska dit om en timme och ta infektionsprover och sedan bli undersökt, jag är livrädd för nålar så är redan stressad inför det! Men hellre det, känns bra att få komma iväg.




RSS 2.0